jag hatar inte allt längre. jag gjorde inte det helt for real förut heller, men det kan ju kännas så ibland. right?
ganska ofta vill man, iaf jag, att det var som i american movies när dom boxar på en sådär sandsäck (som typ alla har hemma, vem har en sån liksom?). så önskar man att säcken är den där personen som man hatar och älskar och så slår man ut alla sina agressioner och sen faller man ihop över den och gråter och kramar den. så vill jag ha det. tänk om livet var en american movie? då skulle man aldrig bli tjock fast man åt b&j's hela tiden och man skulle alltid ha passande musik i bakgrunden. så skulle man egentligen inte behöva oroa sig för nåt för man vet att allt kommer sluta lyckligt ändå.

det finns en låda i mitt skrivbord som innehåller viktiga papper. eller ska innehålla viktiga papper, jag blir lite orolig när jag tittar på innehållet som alltså ska vara viktigt och betydelsefullt i mitt liv.
saker som finns i min viktighets-låda:

• mina betyg sen högstadiet
• några ton papper om gamla mobiler, kameran och banktjoho som jag aldrig någonsin kommer att läsa men de är ju bra att spara utifall att
• kondomer som man fick på besöket på ungdomsmottagningen i åttan
• mitt våldtäktslarm (kan säkert användas i andra situationer också. heter det förresten verkligen våldtäktslarm?)
• en musmatta som jag fick av min spanjor

Whenever
I fall
At your feet