idag pratade jag och karl larsson (ni vet den där gamla, kända författaren...) om hur olika det är i olika familjer. han tyckte att det va konstigt och jätteäckligt när jag sa att jag kunde prutta hemma hos klara eller hos ida. eller i mitt tjejgäng eller inför mina släktingar. öppet alltså. jag kände då att jag är väldigt glad över att jag kan det. jag tycker om att jag hittar så bra i klaras kök eller bara kan klampa in (eller låsa upp dörren om den skulle va låst) och att jag är bakgrundsbild på hennes pappas mobil. jag vill inte leva på nåt annat sätt. ingen kritik mot dem som inte kan prutta öppet inför sina vänner, men that's not a life for me...känner jag. 

jag ska komma på nån ny stående grej i mina inlägg.
nån gång när jag orkar.

don't know if I wanna kiss her
or if I prefer to miss her