nu när jag väl är back on track kan jag lika gärna hålla ångan uppe. det nya som hänt är väl att jag fått permanenta russinfingrar och att lukten av "allrent superkoncentrat" kombinerat kompost liksom sitter i som ett moln runt mig. det passar bra med min nya look som en size bigger, lixxx. men när städvagnen, dammsugaren och återvinningstunnan känns allt  för tunga att dra upp och ner för trapporna på de rangliga skenorna så viskar jag mitt mantra för mig själv....90 kr/timmen, 90 kr/timmen, 90 kr/timmen....

jag längtar bort på nåt vis men vet inte till vad. går ständigt runt och säger att när jobbveckan är slut, DÅ ska jag åka nånstans. men VAR är den stora frågan. till slut kommer jag ändå hamna där i soffan bredvid min mamma som somnat framför allsång på skansen. just det, med en påse cheez doodles. (det har kind of blivit ett maniskt behov det här med att ha med cheez doodles i varje blogginlägg, nu kan jag iallafall inte sluta)

jag ska aldrig mer:

• klanka ner på en städare
• tänka "äh, lite nutella gör väl ingen skillnad"
• strunta i att mäta upp pasta och bara hälla på måfå (antingen står man där med ett berg som klas får äta upp eller så blir man inte mätt och småäter annat, typ ja ni vet vad...)